Hmmm har insett att jag är kass på att blogga! Glömmer som bort det hela tiden. Vet inte riktigt varför, kan ha med den saken att göra att jag intefinner mitt liv särskillt intressant! Vem vet...
Igår upplevde jag äkta kärlek. Den enda kärlek jag kommer få verkar det som. Den mellan ett band som älskar att spela sin musik och publiken som älskar att höra bandet spela den! Jag pratar så klart om In Flames!!!
När rösten på Anders spricker i ett mellansnack och man bara känner hur överväldig och stolt han är över att stå där uppe och se ut över oss, ett helt saligt annexet. Ja då är man inte långt från tårar själv. Jag har sett in flames 5 ggr nu och den här konserten var klockren. På ett sätt känns det som om det är över nu. Att det här är deras farväl och hyllning till oss.
If I ever
If I never
Make me want to stand up for whatever
Make me say
Make me pay
Make me understand you're there for me
Take this life
I'm right here
Stay a while and breathe me in
Take this life
I'm right here
Stay a while and breathe me in
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar