Känslor i rörelse.

Den här dagen leker berg och dalbana med mina känslor. Har väldigt svårt att få grepp på mig själv idag, står inför ett beslut jag inte vet om jag är redo att ta.

Jag balanserar mitt behovet av kontroll med längtan efter spontanitet.

Söker en väg tillbaka till skrivandet utan att gå ner mig i gamla mönster.

Pax vobiscum

Vad är det som gör att jag ibland känner en oerhörd närhet med människor jag egentligen känner. Eller är det just det jag gör, känner alltså. Känner att det där är en bra människa, en person som kan vara bra för mig! Jag vill gärna tro att det kan fungera så.

Det händer väldigt mycket i mitt liv just nu, jag upplever saker som för mig är nya och intressanta. Jag tar tuffa beslut som jag vet kommer leda mig framåt och utveckla mig som person.

Jag försöker, vill och är en öppen och varm människa!

Jag har kommit till en punkt i livet där jag strävar efter en inre frid för att kunna leva.
Jag vill vandra i frid helt enkelt.